Sötaste barnen i världen!

Ja, det kan fan inte vart kul! Skönt att han iaf hittade tillbaka.



Grejen är ju att jag måste vara förberedd på att bli ensamstående, för man vet aldrig när något liknande händer. Så är det ju. Och det var jag också.



Men samtidigt fick jag känslan av att min och B's relation var viktigARE än att behålla barnet. Jag känner ett sånt behov av honom. Oavsett om det finns ett barn med i bilden eller inte.



Och när jag insåg att han var viktigare..känns det inte riktigt rätt att sätta ett barn till världen.



Samtidigt vill jag inte att det här ska sätta stopp för mig och min dröm.

Någonstans var jag redan förberedd på detta, och ville ändå. Varför skulle jag inte vilja nu då, liksom...



Nej. Usch. Jag vet inte.

Och nu komemr tårarna istället.

Jag hatar att inte veta,

jag hatar osäkerheten.