Tillbaka hemma igen
När vi tog fram cyklarna upptäckte jag att alla däck var helt tomma på luft.
Ringde runt och frågade om någon hade en cykelpump och som tur var hade Noras kompis en kompressor hemma så vi gick ner och fick däcken pumpade.
Tog samma tur som igår och det tog ungefär lika lång tid.
Amanda ramlade 2 gånger, hon har ingen koll på nånting när hon cyklar. Fötterna slinter från tramporna hela tiden och hon tittar på allt utom vägen där hon ska cykla.
Nora hade lite problem i början men det gick bra efter en liten stund. Hon fick stanna och vänta på mig och Amanda hela tiden.
Hon var på väg att ramla en gång alldeles i början så jag frågade henne hur hon styr som egentligen och som svar fick jag, -MEN MAMMA, DET ÄR JU INTE JAG SOM STYR!!
Jag har konstaterat en sak idag. JAG SAKNAR PARKGATAN!
Vi kunde inte bo bättre, allt var perfekt.
Så Anna, om du ska flytta så ring mig!
Trivs bra i den här lägenheten också men jag känner mig så instängd. Barna har ingenstans att leka här ute och dom bara bråkar hela dagarna. Dom bråkar verkligen om precis ALLT, dom kan inte prata normalt med varandra utan skriker och gnäller.
Den enda stunden på dagen när dom är vänner är på morron innan jag har vaknat när dom tittar på tv:n.
Sen börjas det.
Är lite less just nu som ni kanske märker, men det går väl över snart hoppas jag!
