Jag har alltid haft problem med såriga bröstvårtor när jag har ammat mina barn.

När Nora var liten så var det så illa att jag fick djupa jack som blödde en massa när jag ammade, jag grät varje gång hon skulle äta. Det såg ut som att bröstvårtorna skulle lossna. Jag började då att amma med en amningsnapp, det underlättade jättemycket men jag kunde aldrig sluta med den. Hon ville inte ta bröstet utan den. Den var bökig att hålla på med, mjölken rann överallt och den skulle hållas reda på och rengöras.

Jag ammade henne i 8 månader, tills den dagen hon sa ifrån helt och inte ville amma längre.

Med Amanda gick det lite bättre, såren var inte lika djupa men det gjorde förbannat ont i början och jag fällde en och annan tår. Jag misstänkte ju att hon tog bröstet fel men jag visste inte hur jag skulle göra så jag stod ut.

Jag använde amningsnapp ett tag men slutade när såren hade läkt. Det gick bättre denna gång.

Jag ammade Amanda i 4 månader, mjölken sinade och hon blev aldrig nöjd efter måltiderna.

Nu är jag tillbaka i samma mönster igen!

Första amningen efter förlossningen gick bra,jag  fick ju hjälp att lägga Freja till bröstet.

Men sedan kände jag att det gjorde ont när hon sög. Såren kom direkt :( Kvällen efter att hon föddes kom det in en jättetrevlig läkare som kom med jättebra tips när det gäller amningen. Hon satt med när jag skulle amma och kunde berätta vad jag gjorde för fel.

Jag vet nu hur jag ska ha henne vid bröstet, hur hon ska greppa osv. men såren gör så att de första sugtagen är ett rent helvete, jag bara sitter och skakar och vill skrika! Igår sprutade tårarna och jag gruvar mig inför att hon ska vakna och vara hungrig.

Jag smörjer med en kräm och hoppas på att såren snart ska läka riktigt.

Jag börjar få in tekniken med att lägga henne till bröstet, på vänstra sidan suger hon bra men på högra sidan har vi inte fått till det riktigt än men det går bättre och bättre för varje gång.. Idag har det inte kommit några tårar iallafall, än så länge.

Jag längtar till den dagen då det bara är en ren njutning att amma från första sekunden, det är ju det mysigaste och underbaraste som finns.

Att få känna närheten, höra ljudet när hon äter och känslan som infinner sig i kroppen när jag kan göra henne nöjd!

Jag kämpar på och har gett mig fan på att det ska fungera, bättre än någonsin!

Min älskling ska ha ett stort tack för att han hela tiden stöttar och försöker hjälpa till på bästa sätt. Han säger att jag är duktig och berättar när det inte blir riktigt rätt. Vi är ett bra team!